den Karelska Björnhunden... STELLA
Det har varit fullt upp de senaste dagarna för att få henne att anpassa sig, åtminstone lite grann till vår familj. Som synes så är det ingen valp, utan hon är fem år gammal. Jag vet att det kommer att ta lite tid, men hoppas ändå att hon kommer att aklimatisera sig. Det är mycket som är nytt och konstigt för henne här. Barn har hon inte träffat på så mycket, iallafall inte så stojiga som våra...men hon är väldigt snäll och go, så jag tror det kommer att gå vägen...
Och sen finns här ett djurslag som hon inte haft så mycket kontakt med innan. Dom spottar och fräser och klöser, men det gör inget, för dom är så vansinnigt spännande iallafall.
Här finns nämligen ett gäng med....KATTER......
som däremot inte tycker att hon är lika rolig.
Det kommer att bli den värsta pärsen, att få henne att vänja sej vid katterna.
Dom är däremot relativt hundvana men gillar inte Stella...ännu...
Hon är inte elak, men vill gärna jaga iväg dom och skälla på dom. Den stackars katten vi tog in som träningsobjekt har nog fått bestående hörselskador efter hennes långa ståndskall....
Något som nog kommer att bli värre är de där fjäderprydda kacklarna i hönshuset.
Det sades att där var några som fått sätta livet till på grund av henne, så det blir till att antingen ha hunden eller hönsen instängda.
Det blir nog hönsen, för jag gillar inte när dom sprätter i mina rabatter och slänger med plantorna lång väg.
då ligger dom risigt till...fast det blir lite dåligt med ägg om jag bussar hunden på dom...
