Ja kanske.... men just, nu så finns det nästan inget sötare än dessa raringarna. Om några dagar eller nån vecka så finns det andra sötnosar som man bara dånar för...och anser att det kan inte bli bättre än så här. Men detta är ju bara början på en låååång parad med underbara blomster......
Denna rosa variant och den vanliga blå, har jag i små och större ruggar lite var stans i trädgården. Ibland har de dykt upp själv på nåt nytt ställe, eller så har jag petat ner och glömt. Jag vet att blåsipporna har vårdats här i ett par generationer före mig så dessa är inga nykomlingar precis.
Nykomlingar har jag bara ett par i blåsippevariant.
En ungersk blåsippa (Hepatica transylvatica) som har likadana blommor som den vanliga, men ett mycket vackert bladverk, med lite annan form på bladen än vanligt.
Bilden är tagen i höstas, för just nu ser bladen ut som skrutt - precis som de ska.
Jag kommer att samla på blåsippor om jag kommer över några roliga sorter, men det är inget jag söker med ljus och lykta efter.
I höstas hittade jag en namnsort med vackra marmorerade blad, och jag köpte i första hand för bladverket...men nu när de visar knopp så är blommorna vita och fyllda... Inte helt fel!!!
De är tyvärr inte så mycket utslagna att det var lönt att ta nån bild på blommorna....ännu!
Bladbilden även den från i höstas.
Här följer lite blommor som står i sin fulla prakt, just nu.
Den skira Fröken Blå Krokus i motljus tycker jag är fantastiskt vacker.....
...men även den lite mer robusta Fru Gul Krokus som vänder ansiktet mot solen, är en skön uppenbarelse...
Fröknarna Blå och Gul blev det visst här med... men denna gången Vår Iris!!!
Namn på Irisarna har jag säkert någonstans, men jag tyckte inte det var så viktigt just nu. Jag har lyckats avliva ett antal våririsar tidigare genom åren, så jag räknar inte med att dessa blir så långlivade den här gången heller...
En som jag verkligen hoppas blir långlivad är denna lilla sötnos....
..som är en Trillium nivale, Snötreblad....(märkte ni att nu var namnet mycket viktigare...)
Kanske sisådär 7-8 cm hög, (eller låg, om man nu tänker så, hihi) så man behöver nästan fota den för att riktigt kunna se.
Det är det som kan vara lite besvärligt när man börjar intressera sig mer och mer för små växter...att man får ligga med näsan i backen för jämnan, för att riktigt komma nära och studera. Då är det praktiskt att fota, och sen sitta bekvämt framför datorn och njuta. Fast oftast blir det nog att man krälar rundor i trädgården i alla fall... ;0)
Och det är väl ändå min vanligaste arbetsställning i trädgården....alltså krypa runt på alla fyra.
Ett måste är ett par bra arbetsbrallor med knäskydd.
Det är svårt att hänga med i svängarna nu. Jag tycker att man riktigt kan se med blotta ögat hur fort det växer. Vissa blommor ändrar sig på bara ett par timmar, när solen tittar fram.
Saxifragorna är bra på G. De kommer att blomma om bara någon/några dagar om det blir lite sol.
Min "trädgårdvärk" fick sin förklaring lite senare på natten.....FEBER!!!! Det var därför jag hade så förgjordat ont i kroppen.
Jag blev inte feberfri förrän i går morse, men jag har fortfarande ont i halsen.
Jag gick ut igår eftermiddags, och fick fullständig trädgårdspanik...... Som det växer....och jag hinner inte med!!!!
Helgen är jobbfri, vädret verkar bli bra, och jag mår hyfsat...så nu ska jag köra så det ryker....
Det gör ni andra trädgårdsnördar också väl????!!!!!
Må väl i vårsolen önskar jag er alla //Elinore
Oj feber! Jo, det kanske man får om man ålar runt i trädgården för tidigt för marken är ju fortfarande kall....Och nu lät jag som en riktigt "gnällmamma". Fast jag känner igen mej. Jag ligger oxå på magen i rabatterna. Och på knä eller sittande på röven. För man är ju ytterst sällan stående.
SvaraRaderaJust nu kom jag in efter att ha suttit i min solpaviljong o lapat sol. Somnade visst!!! Men gud vad skönt. /Knatten