En doft av VÅR

Idag var det första dagen med vårdoft.

Jag har sniffat i luften i flera dagar när jag varit ute, bara för att konstatera att det fortfarande luktar vinter, dvs inte nåt särskilt.

Men idag luktade det fuktig jord och spirande liv....alltså ännu ett steg närmare målsnöret framme vid VÅREN.




Jag fuskar faktiskt med en härlig bild på en solgul vintergäck, som är från förra våren. Jag var precis på väg att fota årets första vintergäck när mellansonen satte foten rakt på den och kvaddade den.
I ilska... antingen för någonting jag hade gjort - eller något jag INTE hade gjort - inte alltid så lätt att veta vilket!
Det var ingen mening med att hetsa upp sej över det, för jag vet att det kommer fler...ganska många fler.

Andra stora saker har inträffat här också!!!

Manfred fyllde nämnligen 5 år i måndags.
Han är ingen liten kille längre utan JÄTTESTOR.... och tuff enligt honom själv :)

Men det var en väldigt ledsen liten kille som åkte iväg till dagis i måndags morse.
Hur kunde vi vara så taskiga och skicka honom till dagis på hans födelsedag, det hade han svårt att förstå.
Stackars liten, då skar det i mammahjärtat att lämna iväg honom.
Vi firade lite extra i söndags då vi hade en härlig familjedag med bla skridskoåkning, isfiske och korvgrillning, för jag visste att det skulle bli svårt på måndagen.
På det hela blev han nog väldigt nöjd för han fick vad han önskade sej ( träsvärd och påslakanset med spöken) samt en ny cykel som han blev väldigt överraskad och otroligt glad över.

Jag kommer aldrig att glömma hans födelse för det blev en rätt tuff upplevelse.

Själva förlossningen gick jättebra, men två-tre timmar efteråt fick jag influensa med hög feber. Ingvar åkte naturligtvis hem till dom andra barnen som mormor passade och hämtade farmor som skulle hjälpa till när mormor skulle iväg och jobba.

Jag hamnade på isolering först i Ljungby där Manfred föddes och sen i Växjö dit jag förflyttades. Helt ensam med nyfödd bebis - förutom snabba inlämningar med mat osv, med personal i full skyddsmundering - så kände jag mej ganska ynklig. Jag kunde med nöd och näppe tigga mej till alvedon och näsdroppar, det var inget som var självklart där inte.

Ingvar drabbades naturligtvis också och hannt inte mer än hem förrän han blev sjuk.
Jag blev hemskickad efter tre dar när allt verkade vara OK med M, men ingen kunde hämta mej för nu hade mormor också blivit dålig, och farmor är utan körkort.
Inte kul att åka sjukbil hem med nyfödd bebis i lånad overall och bilstol, och knappt kunde jag gå själv heller.

Efter en dag hemma så trillade farmor dit också!

Det blev alltså jag som bland en hel del annat fick ge mej ut i vedhögen och hämta in ved och elda, för kallt var det naturligtvis också!!!!
Att ha världens hosta och vara nyförlöst är inte det det allra roligaste, och att kastas in i vardagssysslorna med mat och omsorgen om de andra barnen, och sedan ovanpå allt ha en sjuk svärmor boende här i 10(!!!) dagar blev nästan bara för mycket.

Tyvärr förtog den första tidens turbulens här den riktiga glädjen i att ha fått en ny liten underbar bebis, men det ordnade sej så småningom det med.

Men som sagt, jag lär aldrig glömma den tiden iallafall!


Ha det gott, igelkott!!