Ärvda skönheter + en räddad!

Några av de blommor som betyder mest för mej - blommar precis just nu!

Det är blommor som har en historia, och som jag har blivit förvaltare över.

Först och viktigast är Farmors ros.

Jag kommer ihåg att det stod en stor buske utanför farmors köksfönster, och när mina föräldrar tog över deras ställe i mitten av sjuttiotalet, då hade den stått där lääänge. Ingen kommer däremot ihåg hur länge. Det är bara så speciellt för varje gång jag går förbi den så tänker jag på min farmor.
Jag var femton år när hon dog och jag känner ibland att jag skulle vilja lärt känna henne lite bättre som vuxen. Barndommen är ju bitvis rätt så suddig, och man har helt andra perspektiv som barn än som vuxen...

Jag fick halvt om halvt konstaterat för något år sen att det troligtvis är en alba-ros,( vid en POM-rosinventering,) men att den inte var helt typisk ändå. Så det kan vara en egen variant som vi har här...

Det är nog att jag känner så starkt för denna rosen som gjort att nu när intresset för rosor har ökat så ligger det ett speciellt fokus på just Alba-rosor.
Tyvärr är dom ju bara engångsblommande, och egentligen tycker jag bättre om remonterande.... men ialla fall.



Nästa underbara sötnos kommer från min gammelfarmor Betty via min mormor. En otroligt söt fylldblommande nejlika som jag nu har stora sjok av. Tydligen så har den hållt på att försvinna från släktingar som haft den, så den är jag extra glad över att ha mycket av.
Varken i Bettys eller mormors trädgårdar finns där nu så många blommor kvar i och med ägarbyte, och då känns det extra roligt att bevara dessa.



Dagens sista blomma är en som är räddad.

Min före detta arbetskamrats man tyckte att denna utsökt vackra pion - troligtvis en 'Festiva Maxima'- stod väldigt dum till i gräsmattan, så han körde över den med gräsklipparen varje gång han klippte gräs.
Jag tyckte inte det lät riktigt klokt när hon berättade det och erbjöd mej på stående fot att ta hand om den där "jobbiga" växten. Och det är ingenting jag är missnöjd med precis...


Gemensamt med alla tre är ju också att dom har en helt utsökt doft. Var och en på sitt sätt.
Rosen och pionen kör man gärna ner näsan i, medan nejlikan doftar lång väg....

Nu har jag tagit semester från trädgården och håller endast på med att vattna
( och JA, vattnet från sjön är kopplat. Det gick med den gamla sladden ett litet tag till)
gå och njuta, sniffa på allt som doftar och dra ett och annat ogräs. Jag vet att jag borde göra mer, men efter tre månaders intensivt arbete så måste det få bli lite vila också. Jag har hängt upp en hängstol i Säfstaholms trädet, och den var helt ljuvlig. Jag höll på att somna första gången jag satt i den.




Inte ens gräset har jag klippt, för jag resonerar som så just nu, att hellre långt och grönt, än kort och brunt....

Ha det skönt, och njut i sommarvärmen!!!