Lite början till rosfeber

Jag har nog tyvärr börjat drabbas av, vad jag är rädd för, den livslånga "rosfebern"!!!


Det började redan förra året lite smått, när jag surfade runt på nätet och läste på både forum och bloggar. Samt att jag var på ett inspirerande föredrag av roskungen Lars-Åke Gustavsson.

I höstas kunde jag inte hålla mej utan köpte på mej flera sorters buskrosor, och några Austinrosor. Det ska bli spännande i år och se om dom klarat sej och hur de utvecklas, och se om de trivs här.



Iris latifolia och Louise Odier på tillväxt.



I vår trädgårdsförening ska vi ha en studiecirkel om rosor med början om nån vecka, och givetvis hoppade jag på den.
Jag är bara rädd för att jag ska drabbas av det stoora habegäret, under resans gång.
Inte hjälper det heller, att på bloggar jag följer, smäller man upp bilder på den ena vackra rosen efter den andra. Jag blir så sjuuuk.....



Detta är en av de få rosor jag har haft innan, en Rosa alba som jag har fått från mitt föräldrahem, och som farmor hade där innan mina föräldrar flyttade dit. Det skulle vara roligt att veta hur länge den funnits där, men farmor dog - 86 så det är lite sent att fråga....


Problemet jag har, och som jag väl inte är ensam om, är att det är så himla mycket jag vill ha mer av....rosor, pioner, irisar, hostor, dagliljor... you name it.
Allt som det finns lite fler sorter av blir jag helt tokig över, och vill ha....


Samtidigt vill jag ha de här rara små samlarväxterna som man också läser en hel del om, och det har väl hittat hit en del via olika växtmarknader och egna frösådder. Och mer blir det säkert där med....

Det är ju en himla tur att jag har förhandlat mej till mer mark av kära maken....