Välkommen till min lilla plätt på jorden!
En högt älskad plats i ständig förvandling.

måndag 28 februari 2011

Lite vardagsfunderingar....

Nu har äntligen lugnet lagt sej för kvällen, och alla sover utom jag. Det är nu min egentid på dygnet börjar. Kanske lite sent att börja nu, men bättre det än ingenting.
Just idag har jag infört en entimmes regel för datoranvändning här hemma, alltså att det räcker men en timmes datorspelande per dag, per barn, vilket då i första hand var tänkt för just barnen, men jag fick klart och tydligt besked om att

> Det gäller dej också, mamma!!! <

Så därför får jag väl "lyda" och bara vara en sporadisk användare dagtid. Vad dom sen inte ser har dom inte ont av, eller??? :)

Jag har en underbart härlig familj, med jättefina barn, men dom är så MYCKET....



Utåt sett, tack och lov, så beter dom sej rätt hyfsat och anses, åtminstone ibland, som väluppfostrade.
Men hemma är det ett väldigt svajigt Hawaii varenda dag, och dom är för det mesta mycket intensiva. Det kan ju faktiskt suga musten ur den mest tålmodige....
När det igår var ett ordentligt slagsmål om datorn så kände jag att nu får det vara nog...
Nu är det äggklockan som gäller, åtminstone ett tag framåt...

Det är ju ett pyssel och knåp att få ihop det här "Företaget Familjen" och tiden räcker för det mesta inte till för allt som jag vill.
Totalt sett så arbetar jag ca 75% borta. 50% i den lokala lanthandeln och kanske 25% som egenföretagare i Farmartjänst, samt en del andra uppdrag däremellan, som tex vaktmästare i bygdegården och ibland som speleman/kvinna på bla olika äldreboenden.

Men, jag skulle vilja ägna mer tid åt den allra minsta lilla av mina verksamheter, som dock tar väldigt mycket tid, om man ska vara helt ärlig, nämnligen att driva upp och sälja perenna växter.

Jag borde nog söka mej vidare till att jobba med något inom trädgård, men det känns så osäkert att lämna det man redan har.... Det är nog något som är ganska typiskt kvinnligt, det där med att vara lite försiktig, tror jag.

Jag skulle inte kunna tänka mej att starta upp något i större skala, typ som en riktig plantskola, ens på försök, utan jag får se hur långt jag kommer med att ta ett steg i taget i sakta mak.
I nuläget har jag ingen större lust att köpa in plantor från annat håll, utan jag vill att dom ska komma härifrån, vara härdiga, och klara det klimatet som vi har här. Därför läggerjag ner en hel del tid på frösådder och egna delningar. Det blir ju inte de allra senaste sorterna som kommer ut på marknaden, men däremot kan det bli en hel del som inte är så lätt att få tag på förutom på växtmarknader. Lagom intresserade trädgårdsmänniskor brukar kunna hitta en del spännande i mina växtbackar.


Hittills så har det varit väldigt bra respons när jag har haft besök bla av vissa trädgårdsföreningar. Och som det sades på ett möte där trädgårdsutflykten till mej beskrevs ungefär på följande sätt:

> De första fem minuterna går alla och lullar runt och börjar titta i trädgården, ända tills dom får höra talas om att här finns plantor till salu. Då rusar de flesta iväg som om de fått eld i baken.... Man vet ju aldrig....det kan ju vara någon annan som får de bästa plantorna...bäst att skynda.<



Det här inlägget blev visst inte riktigt som jag tänkt mej, men det är ju precis så det brukar vara... Funderar på en sak, men halkar gärna in på något annat under tiden... Sen så knappar fingrarna nästan som av sej själv, och vips, så blev det alldeles för långt.....:)))

Må så gott, i morgon är det MARS!!!!!!!

// Elinore

3 kommentarer:

  1. Jan det kan kännas lite övermäktigt med barn och familj ibland:) Men innan du vet ordet av så är de utflugna även om man inte kan tro det när man är "mitt i":)) Din dröm om en egen plantskola påminner om att man ska vara glad över sina drömmar även om de inte alltid förverkligas, man lyckas oftast i alla fall komma närmare och närmare målet:)) Ha det gott/Monne

    SvaraRadera
  2. Jag håller med Monne! Det är tungt de där åren när barnen är små och intensiva, men det går hiskeligt fort över. Slagsmål om datorn och en väldig massa andra saker är det förstås även nu, när mina änglar ska fylla 16 och 14, men det är betydligt lugnare än när de var små. Så håll ut! Din tid kommer. Även till din specialplantskola, som jag tycker är en lysande idé.
    Kram Ester

    SvaraRadera
  3. Din tid kommer :-)Härligt att veta o se fram emot eller hur?!Hoppas din dröm går i uppfyllelse en dag!Du är ju en bit på väg:-)
    Kram från mig!

    SvaraRadera